Vi är här!

Ja minsann - efter en lång och vindlande resa är vi nu framme i Ohrid. 20 minuter försenat lyfte planet och två och en halv timme senare landade vi i Skopje i Makedonien. På flygplatsen möttes vi av den busschaufför som skulle ta oss till Ohrid och vi kunde kliva ombord på bussen. Förutom 9A med lärare och familjer hade ytterligare tre personer satt sig tillrätta och efter att ha rett ut att bussen var på väg till Ohrid och inte Pristina kunde dessa tre stiga av och vår sista etapp av resan kunde börja.

Klockan hade passerat halv ett när vi rullade ut från flygplatsen men bland eleverna fanns inga tendenser till trötthet överhuvudtaget. De som inte hade energi nog att sjunga kunde lugnt luta sig tillbaka och njuta av fantastisk skönsång från 9A i nästan fyra timmar. Rösterna blev förvisso färre ju närmre Ohrid vi kom men tyst blev det aldrig.

Vi hade spekulerat en del i hur det kunde komma sig att bussresan mellan Skopje och Ohrid skulle ta så lång tid och detta fick nu sin förklaring. En stor del av sträckan går nämligen på smala slingrande bergsvägar och det är inte riktigt läge att trampa på gasen då. Chauffören var nog van vid dessa vägar för han tog oss fram smidigt och säkert.

Klockan var nästan halv fem på morgonen när vi nådde vår slutdestination. Lars mötte oss med öppna armar och vi blev så klart glada, både över att se honom och över att vara framme. Vi fick våra lägenheter och när vi hade lämnat våra väskor visade Lars oss runt lite i de närmsta omgivningarna. För några av oss blev det ingen sömn den natten.

Det finns en hel del som kan hindra en från att somna en kväll som igår kväll. Det kan vara att man känner att rösten nu är uppvärmd så när det visar sig att en av kompisarna har med sig en ukulele så sätter man sig hellre på balkongen och spelar och sjunger tillsammans med vännerna i gryningen. Eller så kanske man hittar en stor spindel i sängen och blir tvungen att byta rum och får lite svårt att komma till ro efter allt ståhej. Eller man kanske trampar på en geting när man tagit av sig skor och strumpor. Om man är lärare kan det hända att någon av eleverna som har svårt att somna kommer på att de kan sms:a en för att berätta om sin sömnbrist. Ja, som sagt, det kan finnas lite olika anledningar.

Trots allt har vi orkat med en hel del promenerande och shopping idag. Vi befinner oss i en fantastiskt mysig och trevlig stad och är än mer övertygade än innan om att vi kommer att få en fantastisk vecka här.

Middag har vi alla ätit tillsammans på en restaurang precis intill Ohridsjön. Vi har njutit av god mat och en underbart vacker utsikt. Nu har vi skilts åt och och kvällen ägnas åt lite olika aktiviteter. Några av oss ser på film och spelar ukulele och sjunger. Några tar en tur på stan och några tar igen förlorad sömn. Imorgon återkommer vi med nya rapporter.